När nätet befolkades på allvar i mitten på nittiotalet var det till en början med små, enkla webbsidor. Alla som ville kunde vara med och skapa sin plats på webben. Det var ett demokratiskt medium.
Mellan omkring 1997 och 2001 blev den kollektiva mentala bilden av webben mer att det var en företagsgrej, säger Carlo Pompili, ansvarig för affärsutveckling på SICS, Swedish institute of computer science.
– Det var mycket snack om stora portaler, exklusivt innehåll, producent och konsument.
När dammet sedan lagt sig, efter börskraschen 2001, återkom den demokratiska aspekten. Det handlade åter om vad många individer och organisationer gör och hur de länkar till varandra. Det bildades nätverk liknande dem som fanns från början.
Tack vare en rad nya verktyg är det mer än någonsin möjligt för alla att skapa väldigt intressanta saker på webben. Bland annat gör lättanvända personliga och professionella journaler, så kallade webbloggar, och andra CMS, Content management systems, tekniken mer tillgänglig igen. Det har blivit så att det snarare är ett kollektiv som bygger tjänster ihop, än enskilda företag som har monopol på att publicera på webben.
Men när fler och fler publicerar måste också något system för gallring av information finnas, menar Jacob Palme, professor i systemvetenskap vid Stockholms universitet och KTH.
– Det här med att alla ska kunna skriva och sprida vad de vill är en trend som ökat ända sedan webbens barndom. Vem som helst kan numera publicera själv, men alla hinner för den skull inte läsa allt.
Det som hänt är att rollen som redaktioner av olika slag har haft sprids ut på fler människor. Dessa mediekonsumenter tar del av publicerad information, publicerar själva och länkar till läsvärt innehåll. Google är ett exempel på ett system för urval som fyller en redaktionell roll, genom att öka exponeringen av de sajter som uppskattas.
Uttrycket Webb 2.0 myntades av Tim O'Reilly, grundaren av O'Reilly media inc, ett av de riktigt stora förlagen inom datorlitteratur. 2004 ville han ordna en konferens om innovation och utveckling på webben. Tillsammans med marknadsföringsföretaget Media live international arbetade han fram ett namn för konferensen, Webb 2.0.
– Det började alltså som en marknadsföringsslogan och jag tror alla blev överraskade av hur snabbt uttrycket blev ett begrepp. Om någonting finns eller inte beror också på vilka, och hur många, som tar till sig det. Webb 2.0 som begrepp skulle bara ha försvunnit om ingen hade gjort någonting av det, säger Olle Olsson, forskare på SICS.
Han och kollegan Carlo Pompili är överens om att Webb 2.0 gick från en företagsspecifik slogan till ett allmänt begrepp någon gång i mitten av 2005.
– Då såg vi resultatet av en nätverkseffekt. Nätverkseffekter mellan människor fungerar så att vissa saker sprids långsamt, andra mycket snabbare, beroende på hur omtyckta sakerna är. Efter konferensen 2004 exploderade spridningen av begreppet, troligen mycket tack vare konferensbesökarnas positiva känsla för Webb 2.0, berättar Olle Olsson.
– Det går att jämställa Webb 2.0 med musikens eller konstens utveckling. Nya inriktningar uppstår, men för den skull försvinner inte allt det gamla. Det handlar snarare om en hel rörelse åt ett visst håll, säger Carlo Pompili.
Olle Olsson berättar att med Webb 2.0 används redan existerande teknik på nya sätt. Däremot fanns ett nytt synsätt på vad webben skulle kunna vara med från början. Nya tillämpningar, nya sätt att se på vad en tjänst är, och nya vägar att interagera på webben och att leva på den.
– Det finns en nära koppling mellan att it-bubblan sprack och begreppet Webb 2.0. Jag har en känsla av att det fanns en sorts gemensam syn bland dem som intresserade sig för webben i slutet på 90-talet, säger Carlo Pompili.
Många var överens om vad webben var bra för, vad den skulle användas till och hur utvecklingen skulle komma att se ut framåt i tiden. Men efter kraschen föll mycket av det där i bitar. Sedan verkar det som att det inte hände så mycket under några år. Men det kokade lite här och där, och helt plötsligt hade det hänt mycket spännande på webben.
Webb 2.0 har blivit ett samlingsnamn för de saker som inte fanns i folks medvetande under it-hysterin på 1990-talet. Det går att säga att det som utmärker Webb 2.0 är sådant som började hända efter it-bubblan.
– Siffran 2.0 får det att kännas som att det handlar om en ny grej, säger Carlo Pompili.
Det som kallas webb 2.0 berör allt från affärsprocesser till teknik och beteende hos användaren. Många av de olika delarna bygger inte på varandra, men de är alla delar som var för sig, eller tillsammans, blivit populära vid ungefär samma tid.
Ju fler av dessa som är implementerade på en sajt, desto mer Webb 2.0 är den.
Som exempel på att vara Webb 2.0-aktig nämner Carlo Pompili flera saker. Information som kan få taggar med beskrivande ord, Ajax (Asynchronous Javascript and xml), att hämta data från andra sajter och att återpresentera det på den egna sajten. Den absolut viktigaste komponenten är dock tanken om att involvera användarna.
Ett exempel på en Webb 2.0-satsning är det projekt som webbyrån Fivestarday arrangerade i april tillsammans med kommunikationsbyrån Futurelab i Borås. Där skapade inbjudna byråer från olika delar av Sverige tillsammans ett webbprojekt med interaktion i fokus under temat Share.
– I slutet på 90-talet gällde »Content is king«, alltså någon ägde ett innehåll, ett material, som sedan skulle visas för en publik. De som besökte sajten var konsumenter. Med Webb 2.0 är det väldigt mycket användarna av en sajt som är med och skapar innehållet. Titta på tidningar på webben i dag till exempel. Det går att kommentera nyheter och delta i diskussioner, användaren är viktig och skapar intressant innehåll, berättar Carlo Pompili.
Ett annat intressant fenomen med Webb 2.0-aktiga webbplatser är att de ofta släpps som ett slags betaversioner. Sajterna uppdateras kontinuerligt och kanske utan att användaren lägger märke till det – i stället för att nya versioner släpps på ett mer traditionellt tydligt vis. Webbtjänster för mejl, som Gmail, fotosidan Flickr och Frappr, en communitysajt där användarna kan använda kartor som en del i communityn, döljer inte ens att de är under utveckling, det står tydligt »Beta« bredvid deras logotyper.
Frappr är mycket 2.0 och där får Googlemaps släppa till innehåll med de kartor som används. Webbyrån 37signals levererar flera tjänster som sätter användarinteraktion i fokus, bland annat tjänsten Backpack, som är ett slags avancerad att göra-lista som går att dela med sig av till andra.
Kristian Bengtsson, vd på webbyrån Fivestarday i Malmö, vet mycket om designerns roll i Webb 2.0. Han är i grunden interaktionsdesigner. I slutet av mars var Fivestarday i Las Vegas där de deltog i Microsofts konvent Mix 06. Konventet handlade om utveckling på webben, naturligtvis med en del fokus på Microsofts egna produkter. Men också Microsoft jobbar med till exempel Ajax, vilket stämmer väl överens med bilden av Webb 2.0: även stora aktörer anpassar sig nu till standarder.
– Det var nyttigt med perspektiv på hur långt vi själva kommit med 2.0 jämfört med kanske främst England och USA, som kommit mycket längre.
I dessa länder går tankarna mycket mot att göra webb utan direkta gränssnitt för slutanvändarna. Då blir det bara en kommunikationskärna kvar, som går lätt att använda via den plattform användaren väljer för tillfället.
Kristian menar att svenska företag alltför ofta fokuserar på sin grafiska profil och att den också måste ut på webben. Då fastnar diskussionerna också lätt kring just det visuella. Men för att kunna vara konkurrenskraftigt med Webb 2.0 måste företagets kommunikationslösningar designas gränssnittslöst. På så vis kan de hantera de olika system som användaren väljer för att ta del av informationen.
– I Sverige ligger fokus fortfarande mest på teknikdelen av Webb 2.0, fast teknikerna har funnits länge. Det har även tidigare gått att använda dem på samma sätt som utvecklare gör nu med till exempel Ajax.
Det nya handlar snarare om att designa en kärna för kommunikation. Själva gränssnittet mot slutanvändaren byggs sedan för olika plattformar, som tv, mobiltelefon, eller vad det nu kan vara.
Designarbetet kommer att bli mer abstrakt på webben. Och kompetensen som krävs för det måste innehålla kunskap om både den abstrakta kärnan och olika gränssnitt mot slutanvändare, berättar Kristian Bengtsson.
I USA finns det exempel på webbplatser som är nästan som små minivarianter av till exempel auktionssajten Ebay. Sedan kopplar de upp sig mot Ebay och hämtar bara en viss sorts information därifrån, med kanske prylar som tilltalar den egna webbplatsens besökare. På så vis får Ebay en till butik gratis och tjänar fortfarande pengar på sina auktioner även genom den nya sajten, som samtidigt tillfredsställer sina egna besökare.
Kristian Bengtsson menar att de företag som är mer öppna skapar nya möjligheter och här i Sverige måste en attitydförändring till. Under it-boomen. Skulle folk på webben gå till stora sajter och där ta del av information. Webb 2.0 är kanske motsatsen i det avseendet. Nu handlar det om att få ut innehållet till användarna i stället.
– Jag tror att man hittar en design som med tiden sätter sig för olika saker. Från början fanns det till exempel en massa olika designer på bilar. Saker vi tar för självklart i dag, som till exempel fyra hjul, var inte självklart från början, säger Olle Olsson.
Ta Google som exempel igen. De var banbrytande med annonsering på webben, genom att koppla annonser till sidans innehåll på ett nytt sätt. Det visade sig vara framgångsrikt och blev vägledande för andra sajter. Det en designmodell som satt sig.
Taggar, eller folksonomier, är ett annat exempel på en design som blivit etablerad med Webb 2.0. Flickr låter användarna själva sortera sina bilder med taggar. Då blir det sedan lättare för andra att hitta bilder med liknande märkning. Det går också att lämna kommentarer till andras bilder och sköta sitt eget album via andra plattformar än en traditionell pc, till exempel med en mobiltelefon.
När det gäller webbens barndom går det att säga att till exempel http, Hypertext transfer protocol, tillsammans med html, Hypertext markup language, var två tekniker som satte i gång webben på allvar. Samma sak gäller internet, webbens tekniska plattform. Där fanns TCP, Transport control protocol och IP, Internet protocol, som tillsammans utgjorde plattformen som skapade förutsättningarna för internet och den typen av kommunikation som då blev möjlig i större skala.
– Med Webb 2.0 är det svårare att säga att just den eller den tekniken är en förutsättning eller en del av Webb 2.0, säger Olle Olsson. Ajax, Asynchronous Javascript and xml, kan sägas hänga intimt ihop med Webb 2.0, även om det går att åstadkomma Webb 2.0-aktiga tekniska lösningar med andra metoder också.
Jesse James Garrett, chef för användarstrategier hos internetkonsulten Adaptive Path, kom på termen Ajax, eftersom han tyckte det var krångligt att hela tiden behöva rabbla upp de tekniker han pratade om.
– Tanken med Ajax är att få en bättre reaktivitet i sin interaktion med olika sajter. Ska man bara säga en sak om Ajax är det att det är en samling tekniker som ökar möjligheten till snabb respons för användaren som surfar in på en webbsida, säger Olle Olsson.
På det gamla sättet skickar användarens webbläsare en förfrågan om en webbsida till webbservern, som tar emot frågan. Medan servern bearbetar det som tagits emot blir det väntetider för användaren. Ett Ajax-program eliminerar dessa väntetider, som kan bli många på en vanlig sajt.
När besökaren kommer till en sajt som använder Ajax laddas först en Ajax-motor till webbläsaren. Sen är det den motorn som sköter gränssnittet användaren ser i webbläsaren och även kommunikationen med webbservern. Ajax ser också till att data laddas in i tid och finns tillgänglig när den behövs. Det är här det asynkrona i namnet Ajax kommer in. Eftersom Ajax sköter det användaren ser och hela motorn är inladdad i webbläsarens cache-minne sker nu den direkta kommunikationen med användaren oberoende av kommunikation med webbservern.
Med Ajax och liknande går det nu att göra saker på webben som för användaren påminner mycket om vad som är möjligt att göra med program installerade på användarens egen dator.
Förr levererades ofta helt nya sidor när besökaren på webbplatsen klickade på en länk. Det gav en
känsla av att någonting nytt måste hända på varje sida. Med Ajax går det att få en mer levande webbsida, eftersom webbläsaren och servern får ett slags extra kompetent cache-minne.
Olle Olsson berättar att en del av det som görs med Ajax kunde göras tidigare med till exempel javaprogram, eller java applets. Snabbheten i responsen till användaren har alltså gått att uppnå tidigare. Men då tog java appleten tid att ladda in i webbläsaren. Javaskript har dessutom inte haft ett homogent stöd i webbläsare tidigare.
– Långt innan Ajax har det funnits skrivbordsprogram som har haft kontakt med nätet, till exempel onlinespel. Men då måste användaren ladda ned ett program och installera det på sin egen dator. Ajax ger möjlighet att skapa program som körs via webbläsare och som är lika snabba som program på den lokala datorn, säger Carlo Pompili.
Modulariseringen är också en viktig grundförutsättning för Webb 2.0. Det är modulariseringen
av sajters tjänster och innehåll som skapar möjligheter till mixning av innehåll från olika webbplatser, så kallad »mashing«. Data från en sajt som till exempel karttjänsten Google maps kan blandas med en annan webbplats eget innehåll.
Olika delar på en sajt skapas som moduler och då kan innehåll och funktioner lätt kopplas ihop med andra platser på nätet.
– Den tanken är inte ny inom datavetenskap, men den är ganska ny på webben, även om till exempel rss, som är en modulariserad teknik, har funnits länge, berättar Carlo Pompili.
Tittar du på innovationsteorin kan du se att just det här med modularisering är en otroligt kraftfull drivkraft för innovation. Men Olle Olsson berättar att modularisering också skapar problem. Företag låser upp och erbjuder data och funktioner som sedan kan användas fritt. Det kräver nya sätt att tänka när det gäller affärer. Det är inte alltid lätt att kombinera med ett mer traditionellt synsätt, där företag håller hårt i allt de producerar.
Nätbokhandeln Amazon är ett annat exempel på modularisering. Användare kan själva lägga innehåll från Amazon.com på sina egna sajter och på så vis erbjuda
böcker till sina egna besökare. Innehållet från Amazon blir här bara ett lockmedel för att få någon att följa länken till den stora boksajten.
Carlo Pompili menar att samma förutsättningar som skapat grunden för öppen källkod också har skapat förutsättningarna för till exempel mashing på webben.
– Digitala tillgångar skapar en speciell situation. Vare sig det gäller källkod, nyheter eller någonting annat går tillgången att återanvända utan att det egentligen kostar
någonting extra.
På marknaden finns många gamla webbläsare fortfarande installerade. Till viss del beror det på att företag ofta vill ha fullständig kontroll på alla programvaror som används i företagets nätverk. Många gånger är tjänster och annat knutet till webbläsare av vissa versioner, eller
så är en viss läsare noggrant testad och det skulle bli mycket jobb att byta bara därför.
En del av Webb 2.0 är att tänket går mot att sluta stödja äldre webbläsare. I stället blir det W3C:s standarder som sätter ramarna för vad som gäller på webben. En kommande standard från W3C för själva webbläsarens funktion kommer också att hjälpa leverantörer av innehåll, genom att de kan bli säkrare på att innehållet fungerar likadant i olika webbläsare.
– På 90-talet pågick webbläsarkriget för fullt och varken webbutvecklare eller företagen som skapade webbläsare verkade bry sig särskilt mycket om att följa samma standarder. Nu rättar folk in sig i ledet och både webbutvecklare, och företagen bakom webbläsare som används, verkar äntligen vilja ha gemensamma standarder, säger Carlo Pompili och Olle Olsson.
Det blir vanligare och vanligare med någon form av CMS. Då flyttas mycket av ansvaret för att sajterna ska fungera enligt de standarder som finns över till dem som skapar dessa system. Vad det gäller standarder i webbläsaren finns ett slags samstämmighet hos tillverkarna, sedan brister det fortfarande i implementeringen, men det blir bättre hela tiden. Den andra sidan handlar om vad som kommer att köras i webbläsarna och det är här CMS är en viktig del där Ajax blir vanligare och vanligare.
Webben har växt till sig och paradoxalt nog består en betydande del i mognaden av en återgång till en tidigare webbkultur, där konsumenten också kan vara en viktig producent.
Är du Webb 2.0
Ajax
Länkar
Fivestarday: www.fivestarday.se
Futurelab: www.futurelab.se
Futuredesigndays: www.futuredesigndays.com
SICS: www.sics.se
Stockholms universitet, IT-universitetet: www.dsv.su.se
Webb 2.0-aktiga sajter
37signals: www.37signals.com
Bloggtoppen: www.bloggtoppen.se
Flickr: www.flickr.com
Frappr: www.frappr.com
Gmail: www.gmail.com
Googlemaps: www.googlemaps.com
Webb 2.0-projektet ”Share”: share.futuredesigndays.com
Mellan omkring 1997 och 2001 blev den kollektiva mentala bilden av webben mer att det var en företagsgrej, säger Carlo Pompili, ansvarig för affärsutveckling på SICS, Swedish institute of computer science.
– Det var mycket snack om stora portaler, exklusivt innehåll, producent och konsument.
När dammet sedan lagt sig, efter börskraschen 2001, återkom den demokratiska aspekten. Det handlade åter om vad många individer och organisationer gör och hur de länkar till varandra. Det bildades nätverk liknande dem som fanns från början.
Tack vare en rad nya verktyg är det mer än någonsin möjligt för alla att skapa väldigt intressanta saker på webben. Bland annat gör lättanvända personliga och professionella journaler, så kallade webbloggar, och andra CMS, Content management systems, tekniken mer tillgänglig igen. Det har blivit så att det snarare är ett kollektiv som bygger tjänster ihop, än enskilda företag som har monopol på att publicera på webben.
Men när fler och fler publicerar måste också något system för gallring av information finnas, menar Jacob Palme, professor i systemvetenskap vid Stockholms universitet och KTH.
– Det här med att alla ska kunna skriva och sprida vad de vill är en trend som ökat ända sedan webbens barndom. Vem som helst kan numera publicera själv, men alla hinner för den skull inte läsa allt.
Det som hänt är att rollen som redaktioner av olika slag har haft sprids ut på fler människor. Dessa mediekonsumenter tar del av publicerad information, publicerar själva och länkar till läsvärt innehåll. Google är ett exempel på ett system för urval som fyller en redaktionell roll, genom att öka exponeringen av de sajter som uppskattas.
Uttrycket Webb 2.0 myntades av Tim O'Reilly, grundaren av O'Reilly media inc, ett av de riktigt stora förlagen inom datorlitteratur. 2004 ville han ordna en konferens om innovation och utveckling på webben. Tillsammans med marknadsföringsföretaget Media live international arbetade han fram ett namn för konferensen, Webb 2.0.
– Det började alltså som en marknadsföringsslogan och jag tror alla blev överraskade av hur snabbt uttrycket blev ett begrepp. Om någonting finns eller inte beror också på vilka, och hur många, som tar till sig det. Webb 2.0 som begrepp skulle bara ha försvunnit om ingen hade gjort någonting av det, säger Olle Olsson, forskare på SICS.
Han och kollegan Carlo Pompili är överens om att Webb 2.0 gick från en företagsspecifik slogan till ett allmänt begrepp någon gång i mitten av 2005.
– Då såg vi resultatet av en nätverkseffekt. Nätverkseffekter mellan människor fungerar så att vissa saker sprids långsamt, andra mycket snabbare, beroende på hur omtyckta sakerna är. Efter konferensen 2004 exploderade spridningen av begreppet, troligen mycket tack vare konferensbesökarnas positiva känsla för Webb 2.0, berättar Olle Olsson.
– Det går att jämställa Webb 2.0 med musikens eller konstens utveckling. Nya inriktningar uppstår, men för den skull försvinner inte allt det gamla. Det handlar snarare om en hel rörelse åt ett visst håll, säger Carlo Pompili.
Olle Olsson berättar att med Webb 2.0 används redan existerande teknik på nya sätt. Däremot fanns ett nytt synsätt på vad webben skulle kunna vara med från början. Nya tillämpningar, nya sätt att se på vad en tjänst är, och nya vägar att interagera på webben och att leva på den.
– Det finns en nära koppling mellan att it-bubblan sprack och begreppet Webb 2.0. Jag har en känsla av att det fanns en sorts gemensam syn bland dem som intresserade sig för webben i slutet på 90-talet, säger Carlo Pompili.
Många var överens om vad webben var bra för, vad den skulle användas till och hur utvecklingen skulle komma att se ut framåt i tiden. Men efter kraschen föll mycket av det där i bitar. Sedan verkar det som att det inte hände så mycket under några år. Men det kokade lite här och där, och helt plötsligt hade det hänt mycket spännande på webben.
Webb 2.0 har blivit ett samlingsnamn för de saker som inte fanns i folks medvetande under it-hysterin på 1990-talet. Det går att säga att det som utmärker Webb 2.0 är sådant som började hända efter it-bubblan.
– Siffran 2.0 får det att kännas som att det handlar om en ny grej, säger Carlo Pompili.
Det som kallas webb 2.0 berör allt från affärsprocesser till teknik och beteende hos användaren. Många av de olika delarna bygger inte på varandra, men de är alla delar som var för sig, eller tillsammans, blivit populära vid ungefär samma tid.
Ju fler av dessa som är implementerade på en sajt, desto mer Webb 2.0 är den.
Som exempel på att vara Webb 2.0-aktig nämner Carlo Pompili flera saker. Information som kan få taggar med beskrivande ord, Ajax (Asynchronous Javascript and xml), att hämta data från andra sajter och att återpresentera det på den egna sajten. Den absolut viktigaste komponenten är dock tanken om att involvera användarna.
Ett exempel på en Webb 2.0-satsning är det projekt som webbyrån Fivestarday arrangerade i april tillsammans med kommunikationsbyrån Futurelab i Borås. Där skapade inbjudna byråer från olika delar av Sverige tillsammans ett webbprojekt med interaktion i fokus under temat Share.
– I slutet på 90-talet gällde »Content is king«, alltså någon ägde ett innehåll, ett material, som sedan skulle visas för en publik. De som besökte sajten var konsumenter. Med Webb 2.0 är det väldigt mycket användarna av en sajt som är med och skapar innehållet. Titta på tidningar på webben i dag till exempel. Det går att kommentera nyheter och delta i diskussioner, användaren är viktig och skapar intressant innehåll, berättar Carlo Pompili.
Ett annat intressant fenomen med Webb 2.0-aktiga webbplatser är att de ofta släpps som ett slags betaversioner. Sajterna uppdateras kontinuerligt och kanske utan att användaren lägger märke till det – i stället för att nya versioner släpps på ett mer traditionellt tydligt vis. Webbtjänster för mejl, som Gmail, fotosidan Flickr och Frappr, en communitysajt där användarna kan använda kartor som en del i communityn, döljer inte ens att de är under utveckling, det står tydligt »Beta« bredvid deras logotyper.
Frappr är mycket 2.0 och där får Googlemaps släppa till innehåll med de kartor som används. Webbyrån 37signals levererar flera tjänster som sätter användarinteraktion i fokus, bland annat tjänsten Backpack, som är ett slags avancerad att göra-lista som går att dela med sig av till andra.
Kristian Bengtsson, vd på webbyrån Fivestarday i Malmö, vet mycket om designerns roll i Webb 2.0. Han är i grunden interaktionsdesigner. I slutet av mars var Fivestarday i Las Vegas där de deltog i Microsofts konvent Mix 06. Konventet handlade om utveckling på webben, naturligtvis med en del fokus på Microsofts egna produkter. Men också Microsoft jobbar med till exempel Ajax, vilket stämmer väl överens med bilden av Webb 2.0: även stora aktörer anpassar sig nu till standarder.
– Det var nyttigt med perspektiv på hur långt vi själva kommit med 2.0 jämfört med kanske främst England och USA, som kommit mycket längre.
I dessa länder går tankarna mycket mot att göra webb utan direkta gränssnitt för slutanvändarna. Då blir det bara en kommunikationskärna kvar, som går lätt att använda via den plattform användaren väljer för tillfället.
Kristian menar att svenska företag alltför ofta fokuserar på sin grafiska profil och att den också måste ut på webben. Då fastnar diskussionerna också lätt kring just det visuella. Men för att kunna vara konkurrenskraftigt med Webb 2.0 måste företagets kommunikationslösningar designas gränssnittslöst. På så vis kan de hantera de olika system som användaren väljer för att ta del av informationen.
– I Sverige ligger fokus fortfarande mest på teknikdelen av Webb 2.0, fast teknikerna har funnits länge. Det har även tidigare gått att använda dem på samma sätt som utvecklare gör nu med till exempel Ajax.
Det nya handlar snarare om att designa en kärna för kommunikation. Själva gränssnittet mot slutanvändaren byggs sedan för olika plattformar, som tv, mobiltelefon, eller vad det nu kan vara.
Designarbetet kommer att bli mer abstrakt på webben. Och kompetensen som krävs för det måste innehålla kunskap om både den abstrakta kärnan och olika gränssnitt mot slutanvändare, berättar Kristian Bengtsson.
I USA finns det exempel på webbplatser som är nästan som små minivarianter av till exempel auktionssajten Ebay. Sedan kopplar de upp sig mot Ebay och hämtar bara en viss sorts information därifrån, med kanske prylar som tilltalar den egna webbplatsens besökare. På så vis får Ebay en till butik gratis och tjänar fortfarande pengar på sina auktioner även genom den nya sajten, som samtidigt tillfredsställer sina egna besökare.
Kristian Bengtsson menar att de företag som är mer öppna skapar nya möjligheter och här i Sverige måste en attitydförändring till. Under it-boomen. Skulle folk på webben gå till stora sajter och där ta del av information. Webb 2.0 är kanske motsatsen i det avseendet. Nu handlar det om att få ut innehållet till användarna i stället.
– Jag tror att man hittar en design som med tiden sätter sig för olika saker. Från början fanns det till exempel en massa olika designer på bilar. Saker vi tar för självklart i dag, som till exempel fyra hjul, var inte självklart från början, säger Olle Olsson.
Ta Google som exempel igen. De var banbrytande med annonsering på webben, genom att koppla annonser till sidans innehåll på ett nytt sätt. Det visade sig vara framgångsrikt och blev vägledande för andra sajter. Det en designmodell som satt sig.
Taggar, eller folksonomier, är ett annat exempel på en design som blivit etablerad med Webb 2.0. Flickr låter användarna själva sortera sina bilder med taggar. Då blir det sedan lättare för andra att hitta bilder med liknande märkning. Det går också att lämna kommentarer till andras bilder och sköta sitt eget album via andra plattformar än en traditionell pc, till exempel med en mobiltelefon.
När det gäller webbens barndom går det att säga att till exempel http, Hypertext transfer protocol, tillsammans med html, Hypertext markup language, var två tekniker som satte i gång webben på allvar. Samma sak gäller internet, webbens tekniska plattform. Där fanns TCP, Transport control protocol och IP, Internet protocol, som tillsammans utgjorde plattformen som skapade förutsättningarna för internet och den typen av kommunikation som då blev möjlig i större skala.
– Med Webb 2.0 är det svårare att säga att just den eller den tekniken är en förutsättning eller en del av Webb 2.0, säger Olle Olsson. Ajax, Asynchronous Javascript and xml, kan sägas hänga intimt ihop med Webb 2.0, även om det går att åstadkomma Webb 2.0-aktiga tekniska lösningar med andra metoder också.
Jesse James Garrett, chef för användarstrategier hos internetkonsulten Adaptive Path, kom på termen Ajax, eftersom han tyckte det var krångligt att hela tiden behöva rabbla upp de tekniker han pratade om.
– Tanken med Ajax är att få en bättre reaktivitet i sin interaktion med olika sajter. Ska man bara säga en sak om Ajax är det att det är en samling tekniker som ökar möjligheten till snabb respons för användaren som surfar in på en webbsida, säger Olle Olsson.
På det gamla sättet skickar användarens webbläsare en förfrågan om en webbsida till webbservern, som tar emot frågan. Medan servern bearbetar det som tagits emot blir det väntetider för användaren. Ett Ajax-program eliminerar dessa väntetider, som kan bli många på en vanlig sajt.
När besökaren kommer till en sajt som använder Ajax laddas först en Ajax-motor till webbläsaren. Sen är det den motorn som sköter gränssnittet användaren ser i webbläsaren och även kommunikationen med webbservern. Ajax ser också till att data laddas in i tid och finns tillgänglig när den behövs. Det är här det asynkrona i namnet Ajax kommer in. Eftersom Ajax sköter det användaren ser och hela motorn är inladdad i webbläsarens cache-minne sker nu den direkta kommunikationen med användaren oberoende av kommunikation med webbservern.
Med Ajax och liknande går det nu att göra saker på webben som för användaren påminner mycket om vad som är möjligt att göra med program installerade på användarens egen dator.
Förr levererades ofta helt nya sidor när besökaren på webbplatsen klickade på en länk. Det gav en
känsla av att någonting nytt måste hända på varje sida. Med Ajax går det att få en mer levande webbsida, eftersom webbläsaren och servern får ett slags extra kompetent cache-minne.
Olle Olsson berättar att en del av det som görs med Ajax kunde göras tidigare med till exempel javaprogram, eller java applets. Snabbheten i responsen till användaren har alltså gått att uppnå tidigare. Men då tog java appleten tid att ladda in i webbläsaren. Javaskript har dessutom inte haft ett homogent stöd i webbläsare tidigare.
– Långt innan Ajax har det funnits skrivbordsprogram som har haft kontakt med nätet, till exempel onlinespel. Men då måste användaren ladda ned ett program och installera det på sin egen dator. Ajax ger möjlighet att skapa program som körs via webbläsare och som är lika snabba som program på den lokala datorn, säger Carlo Pompili.
Modulariseringen är också en viktig grundförutsättning för Webb 2.0. Det är modulariseringen
av sajters tjänster och innehåll som skapar möjligheter till mixning av innehåll från olika webbplatser, så kallad »mashing«. Data från en sajt som till exempel karttjänsten Google maps kan blandas med en annan webbplats eget innehåll.
Olika delar på en sajt skapas som moduler och då kan innehåll och funktioner lätt kopplas ihop med andra platser på nätet.
– Den tanken är inte ny inom datavetenskap, men den är ganska ny på webben, även om till exempel rss, som är en modulariserad teknik, har funnits länge, berättar Carlo Pompili.
Tittar du på innovationsteorin kan du se att just det här med modularisering är en otroligt kraftfull drivkraft för innovation. Men Olle Olsson berättar att modularisering också skapar problem. Företag låser upp och erbjuder data och funktioner som sedan kan användas fritt. Det kräver nya sätt att tänka när det gäller affärer. Det är inte alltid lätt att kombinera med ett mer traditionellt synsätt, där företag håller hårt i allt de producerar.
Nätbokhandeln Amazon är ett annat exempel på modularisering. Användare kan själva lägga innehåll från Amazon.com på sina egna sajter och på så vis erbjuda
böcker till sina egna besökare. Innehållet från Amazon blir här bara ett lockmedel för att få någon att följa länken till den stora boksajten.
Carlo Pompili menar att samma förutsättningar som skapat grunden för öppen källkod också har skapat förutsättningarna för till exempel mashing på webben.
– Digitala tillgångar skapar en speciell situation. Vare sig det gäller källkod, nyheter eller någonting annat går tillgången att återanvända utan att det egentligen kostar
någonting extra.
På marknaden finns många gamla webbläsare fortfarande installerade. Till viss del beror det på att företag ofta vill ha fullständig kontroll på alla programvaror som används i företagets nätverk. Många gånger är tjänster och annat knutet till webbläsare av vissa versioner, eller
så är en viss läsare noggrant testad och det skulle bli mycket jobb att byta bara därför.
En del av Webb 2.0 är att tänket går mot att sluta stödja äldre webbläsare. I stället blir det W3C:s standarder som sätter ramarna för vad som gäller på webben. En kommande standard från W3C för själva webbläsarens funktion kommer också att hjälpa leverantörer av innehåll, genom att de kan bli säkrare på att innehållet fungerar likadant i olika webbläsare.
– På 90-talet pågick webbläsarkriget för fullt och varken webbutvecklare eller företagen som skapade webbläsare verkade bry sig särskilt mycket om att följa samma standarder. Nu rättar folk in sig i ledet och både webbutvecklare, och företagen bakom webbläsare som används, verkar äntligen vilja ha gemensamma standarder, säger Carlo Pompili och Olle Olsson.
Det blir vanligare och vanligare med någon form av CMS. Då flyttas mycket av ansvaret för att sajterna ska fungera enligt de standarder som finns över till dem som skapar dessa system. Vad det gäller standarder i webbläsaren finns ett slags samstämmighet hos tillverkarna, sedan brister det fortfarande i implementeringen, men det blir bättre hela tiden. Den andra sidan handlar om vad som kommer att köras i webbläsarna och det är här CMS är en viktig del där Ajax blir vanligare och vanligare.
Webben har växt till sig och paradoxalt nog består en betydande del i mognaden av en återgång till en tidigare webbkultur, där konsumenten också kan vara en viktig producent.
Är du Webb 2.0
- En viss öppenhet i affärsmodellen, våga bjuda på data.
- Meshing – möjligheten att blanda innehåll själv, från olika tjänster som andra erbjuder.
- Användarna kan själva bidra med innehåll till sajten.
- En strävan att följa W3C-standarder.
Ajax
- Ajax - Asynchronous Javascript and xml.
- Kan liknas vid ett cache-minne mellan webbläsaren och webbservern, och bygger på standarder från W3C.
- Xhtml, css, Javaskript, XML Http Request.
- Dynamisk visning och interaktion med DOM, Document object model och Javascript. DOM är det API, Application program interface, som möjliggör att använda JavaScript eller andra programmeringsspråk för att manipulera uppmärkningsspråk som till exempel html och xml.
- Data hanteras i xml-format.
Länkar
Fivestarday: www.fivestarday.se
Futurelab: www.futurelab.se
Futuredesigndays: www.futuredesigndays.com
SICS: www.sics.se
Stockholms universitet, IT-universitetet: www.dsv.su.se
Webb 2.0-aktiga sajter
37signals: www.37signals.com
Bloggtoppen: www.bloggtoppen.se
Flickr: www.flickr.com
Frappr: www.frappr.com
Gmail: www.gmail.com
Googlemaps: www.googlemaps.com
Webb 2.0-projektet ”Share”: share.futuredesigndays.com
- 10 bästa tipsen för app-design
- Guide till nyheterna i CS 5.5
-
Svartvitt - 24 sidor special
