Att med bild redovisa och tydliggöra förhållandet mellan flera storheter – det är själva grundidén med ett diagram. Diagrammet ska presentera data så korrekt som möjligt, men det ska också lyfta fram och synliggöra särskilda tendenser.

Formgivaren har här en viktig roll: det gäller att vara så exakt som möjligt och att aldrig överdriva ett skeende med vilseledande och överdrivna kurvor och staplar. Formgivaren måste göra en bedömning. Det måste också göras begripligt – diagrammet får exempelvis inte innehålla för mycket information. Och, inte minst, diagrammet ska förstås bli snyggt och fånga läsarens blick.

Den här guiden tar fasta på några vanliga diagramtyper och ger välbehövliga tips om vad man ska tänka på. Några vana diagrammakare delar med sig av riktigt bra exempel – och ett »dåligt«. Vi tittar också på för- och nackdelar med de vanligaste programmen: är Excel något att bry sig om eller är Illustrator den enda vägen att gå?

Guiden tar upp lite formalia som bör vara med för att diagrammet ska vara »korrekt«, och några fällor som man bör undvika. Men av exemplen framgår att formgivarens frihet är stor.

Tre diagramtyper

Det finns hur många sorters diagram som helst – men i det vanliga livet dominerar de här tre typerna helt:



Stapeldiagrammen är vanliga när olika kategorier ska ställas mot varandra, exempelvis företag eller områden, och kan även fungera bra för jämförelser över tid. Linjediagrammen är kanske vanligast för redovisning av förändringar över tid, särskilt om redovisningen gäller jämna intervall. Stapeldiagrammen är rätt ofta skiktade (som i B och C) om flera kategorier ska redovisas. Om det är ett flertal kurvor som ska redovisas vinner linjediagrammet i tydlighet. Cirkeldiagram (ofta kallade paj- eller tårtdiagram) är det givna valet om summan av det som ska redovisas är 100 procent. Om man bara har en sifferserie faller sig detta ofta naturligt. Vanligt är också att presentera flera cirklar i proportionerlig storlek.

Akta axlarna!

Viktigast av allt är förstås att ge korrekt information. Grundregeln är att ha siffran noll vid värdeaxelns början. Det ger läsaren möjlighet att bedöma relationen mellan kurvornas höjd.

Om diagrammet ska betona en förändring i ett material med mycket stora siffror kan det vara lockande att slopa nollan, och att endast låta materialets övre delar synas. Om det är den enda rimliga lösningen är det lämpligt att markera att axeln är bruten, traditionellt med en liten blixt. Ett annat sätt att signalera detta är att inte fetmarkera den första våglinjen. Man kan också göra något mer bildmässigt som visar att här är något avrivet, eller att låta värdeaxeln tona ut utanför diagramytan.

Det är givetvis enkelt att ge olika bilder av en utveckling genom att dra eller inte dra på diagrammets höjd. Här finns inget rätt eller fel – det finns ingen gyllene symmetriregel som säger hur högt ett diagram ska vara. Det handlar om rimlighet. En annan risk är att göra ett missvi­sande utsnitt i sidled – hur ser data ut strax före och strax efter diagrammets bild av skeendet?

Flera av diagrammakarna här på sidorna talar om vikten av att kommunicera med uppdragsgivarna, och att hålla emot om önskemålen är att dramatisera.

Allt detta är på sätt och vis självklarheter, men väl värt att hålla i minnet. Felgrepp kan ge arga kommentarer!

• Ett exempel på ett diagram – i detta fall ettytdiagram – som utformats enligt konstens alla regler. Värdeaxeln börjar med noll, värdeaxeln (TWh) och kategoriaxeln (år) är ordentligt namngivna. Axlarna har till och med pilar, som annars oftast slopas. De anger att de båda axlarna fortsätter bortom diagrammet. Diagrammet, utformat av Tomas Widlund vid Typoform, är också ett bra exempel på att ett propert diagram med vårdad typografi och bra färgval lever på sin egen bildmässighet. Lägg också märke till hur nyckeln lagts in idiagramytan för att hålla ihop formen.

• Plus på väg. Grafik på Sydsvenskans förstasida av Johan Stömbäck. En stor bild fyller hela diagramytan. Själva kurvan – temperaturen – skiftar från blått till rött beroende på vilken sida om noll den befinner sig på. Diagram, rubrik och ingress har placerats i en gemensam kvadrat.