När Tim Berners-Lee tillsammans med sina kollegor på Cern i Schweiz uppfann märkningsspråket html 1990 (publicerat 1993), nöjde de sig med ett fåtal typografiska bestämningar. Vilket typsnitt texten skulle visas i avgjordes i huvudsak av datorn webbläsaren kördes på – däremot gick det att bestämma radlängd (40–132 tecken rekommenderas), att använda typsnitt med fast tecken­bredd och att välja om det skulle vara fet eller kursiv text.*

I stället blev det Netscape och Microsoft som tog ett grepp kring formatering av text på webben – något Berners-Lee och många andra ansåg inte alls hade i html att göra. Netscape och Microsofts utvecklingsavdelningar gav sig in i vad som kallas »webbläsarkriget«, där båda parterna skapade egna märkningar för webbtextens utformning – märkningar som ofta bara fungerade i den ena eller andra läsaren.

Standardiseringsorganet för webben, W3C, återgick snabbt till att bara ha innehållsmärkning i sina standarder och utvecklade i stället Cascading Style Sheets, CSS, som skulle hantera utformningen. Men då var det redan försent, och de olika webbläsarnas skilda kapaciteter skapade frustration ända in på 2000-talet.

I dag är det bättre. Acceptansen för att skilja innehåll och utformning åt är, åtminstone i professionella sammanhang, total. Tyvärr räcker det inte långt, sett ur ett typografiskt perspektiv. Möjligheterna att formatera text med hjälp av CSS är fortfarande små.

Trots det har webbtypografin på senare år gått framåt med stora kliv.  Dessa kliv har tagits mycket med hjälp av nya tekniker och tjänster, som Typekit och Cufon. Diskussionerna om vad nästa standard för CSS ska innehålla går också varma på W3C och typografiska styrmedel är en av de frågor som stöts och blöts.
Men vilka är egentligen problemen med typografi på webben? Så illa är det väl inte – egentligen?



Andreas Carlsson på Nofont är en av Sveriges mest erfarna webbtypografer, med bakgrund inom printtypografi. Han nämner tre viktiga mål med text där typografin spelar en del av rollen: typografi som helhet:

1. Text – språk och förståelse
2. Typsnitt – varumärke och branding
3. Typografi – läsbarhet

– I print är dessa tre komponenter standard, men på webben har vi kommit till ungefär 1,25, säger han.

– Punkt ett har det pratats om och satts regler för hur länge som helst. Punkt två har tagit fart de senaste åren, med
@font-face-selektorn och de tjänster som lanserats. Punkt tre är helt dött – men är kärnan i typografi. 

Enligt Andreas Carlsson är ett stort problem i sammanhanget att det pratats om hur du ska få typsnitt, men inte typografi, i webbläsaren. Det är också det många av de tjänster som lanserats har tagit fasta på, oavsett att varumärkesbygge handlar lika mycket om typsnitt som om typografi, säger han.

– Hela @font-face-stödet ger bra flexibilitet i typsnittsval, men det är helt oförändrat när det gäller detaljtypografin. Det finns ansatser till att lyfta in detaljtypografin på skärmen, men det dröjer nog flera år innan det blir något vettigt av det.

En del i detaljtypografin är mikrotypografi, som handlar om att justera bland annat mellanrummen mellan tecken, ord och rader i en satt text för att öka läsbarheten. Några verktyg för detta är tillriktning, kerning och avstavning – verktyg du inte alls har tillgång till med CSS. Det går att göra en del med hjälp av olika Javaskript-tillägg, men det är fortfarande bara en del av det som går att göra i printtypografi.

Detaljtypografi kan också handla om mer synliga beslut, som att använda kapitäler eller speciella teckentyper (som dekortecken och ligaturer). Här finns möjligheten teoretiskt, eftersom fonttekniken Opentype, och med detta WOFF, ser ut att bli ett standardformat för typografi på webben. Men det är fortfarande bara teoretiskt.

• Ett urval av Typekits typsnitt.

– Problemet med Opentype-formatet är att det är så strikt reglerat vilka språk som får ligga i vilka lager i fontens teckentabeller, men det saknas specifikationer för var till exempel kapitäler eller extra ligaturer ska ligga. Så det blir svårt att bygga server-skripter som säger att ett visst tecken ska bytas mot ett annat tecken. Det kan helt enkelt bli helt olika resultat beroende på fonten, säger Andreas Carlsson.

Utvecklingen inom typografi för webben ser ändå ut att gå åt rätt håll, åtminstone om förslagen för typografiskt stöd i CSS-standarden blir verklighet. Men för att det verkligen ska bli en förbättring, ser Andreas Carlsson en annan lösning på problemet.

– Vad som skulle behövas är att webbläsartillverkarna byggde in den typografiska hanteringen i själva läsaren, precis som det är i till exempel Indesign. Mozilla har visserligen experimenterat med detta, men jag tror ändå att det är en rätt osannolik lösning, säger han.

Än så länge får vi alltså glädja oss åt de många nya möjligheterna att använda flera olika typsnitt på webben. Faktum är att det i sig är ett rejält kliv mot en roligare designad webb.

* Läs hela förslaget på w3.org/MarkUp/draft-ietf-iiir-html-01.txt

Missa inte: SVD går över till eget typsnitt på webben och Så fixade SVD eget typsnitt på webben