Artikeln uppdaterad med en längre version
Betyder det att tidningen måste ha en stel och tråkig form? Skulle tidningens trovärdighet börja svaja om den grafiska formen blev för lättillgänglig?
– En diskussion vi har haft var hur mycket vetenskap och forskning vi signalerar. Det är en väldigt seriös tidning. Hur populär kan man bli och ändå behålla trovärdigheten, säger Pompe Hedengren och visar ett par skissomslag med Darwin respektive en dinosaurie som exempel på den mest seriösa kontra den populäraste sidan av vetenskapsjournalistiken
I skrivande stund arbetar han med tidningens första ordentliga redesign på 14 år – även om tidningens tidigare ad Lars Anderson bland annat har bytt logotyp och format under den tiden.
Vid sin sida i redesignen har Pompe Hedengren Peter Alenäs.
– Tittar man på Illustrerad Vetenskap, har de alltid lasrar och mumier på sina omslag, säger han och definierar på så vis både Forskning & Framstegs främsta konkurrent och tydligaste motpol på vetenskapshyllan.
Det här är också första gången som Pompe och Peter arbetar tillsammans sedan de under några intensiva år i slutet av 90-talet lyfte svensk dagspressform till en ny nivå med sin prisbelönta form för DN På stan, DN lördag söndag och DN:n månadsmagasin.
– Vi blev väldigt tajta på DN. Det kanske blev lite väl. Folk kunde inte skilja oss åt, säger Peter Alenäs, som sedan dess bland annat arbetat med tidningen Form och bokformgivning.
– Det är som nu när vi pratar, vi avbryter varandra som Knatte och Fnatte. Det var också så när vi jobbade. Peter gjorde en sida och så tog jag över den. Sedan var det fram och tillbaka fyller Pompe i.
Hans bana efter DN präglas även den av tidningen Form, fast i en senare omgång än Peter, men framför allt av Tidningen Vi som han satte sin prägel på under fem års tid.
Att de arbeta tillsammans med redesignen av Forskning & Framsteg beror på en kombination av krockande uppdrag och att de helt enkelt kände att det var dags att arbeta ihop igen.
Pompe Hedengren fick förfrågan, men när redesignen är klar så är det Peter Alenäs som kommer att fortsätta att fungera som ad på tidningen.
Han berättar att de fick ett omfattande underlag från redaktionen i början av processen.
– De satte ord ganska noga på vad de ville förändra och vad de inte tyckte var bra. Sedan kom våra åsikter till, som stämde ganska bra överens med deras, säger han.
Vad alla var överens om var att den tidigare formen hade blivit ganska rörig med åren. Peter Alenäs plockar upp ett uppslag om cloud computing. Ovanpå en bild av moln ligger ettor och nollor utspridda och ovanpå dem text och ytterligare bilder.
– Det skulle kunna vara modernt med lager på lager, men det upplevs inte så, säger Peter Alenäs diplomatiskt, innan Pompe Hedengren går in på en analys av hur texten är omväxlande vänsterställd, högerställd och centrerad.
– Man har använt opersonliga typsnitt som är opersonligt behandlade, säger Pompe Hedengren.
Förutom att strukturera upp typografi och sidlayout har Peter Alenäs och Pompe Hedengren jobbat en hel del med bildbeställandet. Även om tidningen ofta anlitar fotografer inför reportage så var det till exempel något helt nytt när ett porträtt taget i studio dök upp på några av duons omslagsskisser.
Något som ger speciella förutsättningar för en tidning som Forskning & Framsteg är dessutom att många bilder producerats av forskarna i sina studier, bilder som inte går att ta om eller göra om. Det är något som man enligt Peter Alenäs får acceptera, och i stället koncentrera sig på de fotografier man kan beställa. Ett område som också går att påverka är den informationsgrafik som tidningen är full av och som de också har gjort mallar för tillsammans med Thomas Widlund på Typoform.
Innan vi börjar tittar på den nya formen håller Pompe Hedengren upp ett gammalt omslag, håller över logotypen och frågar vad det är som gör den här tidningen till Forskning & Framsteg.
– I Pressbyrån måste du snabbt se att det här är en forskningstidning, säger han innan han plockar fram några utskrifter på det nya konceptet.
Den gamla logotypen i Scala Sans har bytts ut mot en ny i typsnittet AG Book Stencil, en sanserif med skåror genom de kraftiga Akzidenz Grotesk-inspirerade versalerna.
– Vi ville skapa en tuffare och starkare logotyp, säger Pompe Hedengren och förklarar att stencilbokstäverna återkommer i inlagans vinjetter, men där med Giant, ett kantigare typsnitt av Hoefler & Frere-Jones som genom sina skåror ändå är besläktat med logotypstilen.
En detalj i logotypen, som även återkommer i rubriker inne i tidningen, är att den är tonad i sidled.
– Det mjukar upp det hela, säger Peter Alenäs, innan Pompe Hedengren plockar upp ett nummer av Form där han mycket riktigt använt toningar i typografin.
– Den gled med från härifrån, säger han halvt på skämt och förklarar vilken befrielse han upplevde när Indesign skapade enkla funktioner för toningar och genomskinlighet.
– Jag tycker att det känns jätteskönt. Med Indesign och Quark Xpress förr var allt så platt. Man blev galen!
I övrigt är beståndsdelarna på omslaget de tre puffarna över logotypen och tre puffar med tillhörande frilagda bilder i nederkant, där den längst till höger alltid leder in i tidningen med en sidhänvisning. Peter och Pompe återkommer flera gånger till vikten av att vara lagom vetenskaplig. Om den stora omslagsbilden är ett personporträtt så kanske de mindre bilderna ska anknyta mer uttalat till forskning.
Till typografin har de valt Renard till brödtexten, ett typsnitt från holländska The Enschedé Font Foundry, medan rubrikerna, faktarutor och bildtexter sätts i mekanen Stag och sanseriffen Stag sans, en typsnittsfamilj som tecknats av amerikanen Christian Schwarz.
När vi bläddrar vidare bland utskrifterna kommer vi fram till innehållsidan, där de gjort om en sida från den förra formen med samma textlängder men med en betydlig skillnad i luftighet och dynamik.
På notissidorna, som bytt namn från Fokus till det sakligare Nyheter, har skillnaderna i textlängder ökat, liksom kontrasten vad gäller bildstorlek.
– När man designar om tidningar är det nästan alltid att det saknas kontrast. Det är lätt att alla artiklar blir tre sidor. Då krävs att redaktören tar ett journalistiskt beslut, eller art directorn också för den delen. Det gäller också här. Vi försöker skapa större dynamik, säger Pompe Hedengren.
– Det är samma sak med bilder, fyller Peter Alenäs i, det är lätt att alla blir halvsidor och kvartssidor.
Vilket leder vidare till de featureuppslag som de gjort inför den nya formen. Med tanke att rubriken satt i Stag nästan bildar en bild av en val känns skisstemat – havets stora däggdjur – givet. De uppdragna bilderna och den maffiga rubriken signalerar att nu startar en ny avdelning.
Medan vissa sidor i skissen bygger på tidigare Forskning & Framsteg-material, så har valartikeln byggts mer fritt.
– Om man bara skissar med den gamla tidningen blir det lätt att man aldrig överraskar. Det blir mer att man stuvar om lite, säger Peter Alenäs.
Eftersom Forskning & Framsteg ges ut av en stiftelse har tidningen inga annonser. För att kompensera de pauser som annonser ger i en tidningsupplevelse har Pompe och Peter därför tagit fram ett nytt ensidigt artikelformat, som är tänkt att fungera som andningspauser mellan reportagen.
De har även tagit fram en artikelstart på en högersida, något som ställer högre krav på att leda vidare läsaren till nästa uppslag. Där, påpekar Pompe Hedengren, är det dessutom en god idé att lägga ett utbrutet citat på den plats där det i vanliga fall skulle ligga en ingress, för att leda in läsaren på sidan.
– Jag gillar inte högerstarter, erkänner han.
– Jag älskar att göra inledningsuppslag. Det är det som är det bästa i det här jobbet.
Bland nyheterna finns även ett antal illustratörer som har knutits till specifika sektioner i tidningen. Det betyder att det kommer att ligga en Fellow Designers-illustration på i nyhetersektionen i varje nummer och bilder av Kenneth Andersson på Fråga Forskning & Framsteg och baksidans hjärngympa: Hjärnbruk.
Första numret i Forskning & Framstegs nya form är #4/2010, utkom i maj.
Betyder det att tidningen måste ha en stel och tråkig form? Skulle tidningens trovärdighet börja svaja om den grafiska formen blev för lättillgänglig?
– En diskussion vi har haft var hur mycket vetenskap och forskning vi signalerar. Det är en väldigt seriös tidning. Hur populär kan man bli och ändå behålla trovärdigheten, säger Pompe Hedengren och visar ett par skissomslag med Darwin respektive en dinosaurie som exempel på den mest seriösa kontra den populäraste sidan av vetenskapsjournalistiken
I skrivande stund arbetar han med tidningens första ordentliga redesign på 14 år – även om tidningens tidigare ad Lars Anderson bland annat har bytt logotyp och format under den tiden.
Vid sin sida i redesignen har Pompe Hedengren Peter Alenäs.
– Tittar man på Illustrerad Vetenskap, har de alltid lasrar och mumier på sina omslag, säger han och definierar på så vis både Forskning & Framstegs främsta konkurrent och tydligaste motpol på vetenskapshyllan.
Det här är också första gången som Pompe och Peter arbetar tillsammans sedan de under några intensiva år i slutet av 90-talet lyfte svensk dagspressform till en ny nivå med sin prisbelönta form för DN På stan, DN lördag söndag och DN:n månadsmagasin.
– Vi blev väldigt tajta på DN. Det kanske blev lite väl. Folk kunde inte skilja oss åt, säger Peter Alenäs, som sedan dess bland annat arbetat med tidningen Form och bokformgivning.
– Det är som nu när vi pratar, vi avbryter varandra som Knatte och Fnatte. Det var också så när vi jobbade. Peter gjorde en sida och så tog jag över den. Sedan var det fram och tillbaka fyller Pompe i.
Hans bana efter DN präglas även den av tidningen Form, fast i en senare omgång än Peter, men framför allt av Tidningen Vi som han satte sin prägel på under fem års tid.
Att de arbeta tillsammans med redesignen av Forskning & Framsteg beror på en kombination av krockande uppdrag och att de helt enkelt kände att det var dags att arbeta ihop igen.
Pompe Hedengren fick förfrågan, men när redesignen är klar så är det Peter Alenäs som kommer att fortsätta att fungera som ad på tidningen.
Han berättar att de fick ett omfattande underlag från redaktionen i början av processen.
– De satte ord ganska noga på vad de ville förändra och vad de inte tyckte var bra. Sedan kom våra åsikter till, som stämde ganska bra överens med deras, säger han.
Vad alla var överens om var att den tidigare formen hade blivit ganska rörig med åren. Peter Alenäs plockar upp ett uppslag om cloud computing. Ovanpå en bild av moln ligger ettor och nollor utspridda och ovanpå dem text och ytterligare bilder.
– Det skulle kunna vara modernt med lager på lager, men det upplevs inte så, säger Peter Alenäs diplomatiskt, innan Pompe Hedengren går in på en analys av hur texten är omväxlande vänsterställd, högerställd och centrerad.
– Man har använt opersonliga typsnitt som är opersonligt behandlade, säger Pompe Hedengren.
Förutom att strukturera upp typografi och sidlayout har Peter Alenäs och Pompe Hedengren jobbat en hel del med bildbeställandet. Även om tidningen ofta anlitar fotografer inför reportage så var det till exempel något helt nytt när ett porträtt taget i studio dök upp på några av duons omslagsskisser.
Något som ger speciella förutsättningar för en tidning som Forskning & Framsteg är dessutom att många bilder producerats av forskarna i sina studier, bilder som inte går att ta om eller göra om. Det är något som man enligt Peter Alenäs får acceptera, och i stället koncentrera sig på de fotografier man kan beställa. Ett område som också går att påverka är den informationsgrafik som tidningen är full av och som de också har gjort mallar för tillsammans med Thomas Widlund på Typoform.
Innan vi börjar tittar på den nya formen håller Pompe Hedengren upp ett gammalt omslag, håller över logotypen och frågar vad det är som gör den här tidningen till Forskning & Framsteg.
– I Pressbyrån måste du snabbt se att det här är en forskningstidning, säger han innan han plockar fram några utskrifter på det nya konceptet.
Den gamla logotypen i Scala Sans har bytts ut mot en ny i typsnittet AG Book Stencil, en sanserif med skåror genom de kraftiga Akzidenz Grotesk-inspirerade versalerna.
– Vi ville skapa en tuffare och starkare logotyp, säger Pompe Hedengren och förklarar att stencilbokstäverna återkommer i inlagans vinjetter, men där med Giant, ett kantigare typsnitt av Hoefler & Frere-Jones som genom sina skåror ändå är besläktat med logotypstilen.
En detalj i logotypen, som även återkommer i rubriker inne i tidningen, är att den är tonad i sidled.
– Det mjukar upp det hela, säger Peter Alenäs, innan Pompe Hedengren plockar upp ett nummer av Form där han mycket riktigt använt toningar i typografin.
– Den gled med från härifrån, säger han halvt på skämt och förklarar vilken befrielse han upplevde när Indesign skapade enkla funktioner för toningar och genomskinlighet.
– Jag tycker att det känns jätteskönt. Med Indesign och Quark Xpress förr var allt så platt. Man blev galen!
I övrigt är beståndsdelarna på omslaget de tre puffarna över logotypen och tre puffar med tillhörande frilagda bilder i nederkant, där den längst till höger alltid leder in i tidningen med en sidhänvisning. Peter och Pompe återkommer flera gånger till vikten av att vara lagom vetenskaplig. Om den stora omslagsbilden är ett personporträtt så kanske de mindre bilderna ska anknyta mer uttalat till forskning.
Till typografin har de valt Renard till brödtexten, ett typsnitt från holländska The Enschedé Font Foundry, medan rubrikerna, faktarutor och bildtexter sätts i mekanen Stag och sanseriffen Stag sans, en typsnittsfamilj som tecknats av amerikanen Christian Schwarz.
När vi bläddrar vidare bland utskrifterna kommer vi fram till innehållsidan, där de gjort om en sida från den förra formen med samma textlängder men med en betydlig skillnad i luftighet och dynamik.
På notissidorna, som bytt namn från Fokus till det sakligare Nyheter, har skillnaderna i textlängder ökat, liksom kontrasten vad gäller bildstorlek.
– När man designar om tidningar är det nästan alltid att det saknas kontrast. Det är lätt att alla artiklar blir tre sidor. Då krävs att redaktören tar ett journalistiskt beslut, eller art directorn också för den delen. Det gäller också här. Vi försöker skapa större dynamik, säger Pompe Hedengren.
– Det är samma sak med bilder, fyller Peter Alenäs i, det är lätt att alla blir halvsidor och kvartssidor.
Vilket leder vidare till de featureuppslag som de gjort inför den nya formen. Med tanke att rubriken satt i Stag nästan bildar en bild av en val känns skisstemat – havets stora däggdjur – givet. De uppdragna bilderna och den maffiga rubriken signalerar att nu startar en ny avdelning.
Medan vissa sidor i skissen bygger på tidigare Forskning & Framsteg-material, så har valartikeln byggts mer fritt.
– Om man bara skissar med den gamla tidningen blir det lätt att man aldrig överraskar. Det blir mer att man stuvar om lite, säger Peter Alenäs.
Eftersom Forskning & Framsteg ges ut av en stiftelse har tidningen inga annonser. För att kompensera de pauser som annonser ger i en tidningsupplevelse har Pompe och Peter därför tagit fram ett nytt ensidigt artikelformat, som är tänkt att fungera som andningspauser mellan reportagen.
De har även tagit fram en artikelstart på en högersida, något som ställer högre krav på att leda vidare läsaren till nästa uppslag. Där, påpekar Pompe Hedengren, är det dessutom en god idé att lägga ett utbrutet citat på den plats där det i vanliga fall skulle ligga en ingress, för att leda in läsaren på sidan.
– Jag gillar inte högerstarter, erkänner han.
– Jag älskar att göra inledningsuppslag. Det är det som är det bästa i det här jobbet.
Bland nyheterna finns även ett antal illustratörer som har knutits till specifika sektioner i tidningen. Det betyder att det kommer att ligga en Fellow Designers-illustration på i nyhetersektionen i varje nummer och bilder av Kenneth Andersson på Fråga Forskning & Framsteg och baksidans hjärngympa: Hjärnbruk.
Första numret i Forskning & Framstegs nya form är #4/2010, utkom i maj.
Av
