3d-skrivare skapar helt nya möjligheter

Det finns ingenting dramatiskt med 3d-skrivare. Tekniken är sedan länge både välkänd och beprövad. Men det är nog många som inte har klart för sig hur lätttillgänglig och billig den har blivit. Eller vilka möjligheter tekniken innebär för formgivare.

Här berättar vi lite om både tekniken och om de möjligheter den ger formgivare. Vi har dessutom sammanställt en lista med några av de ställen runt om i landet dit du kan vända dig och få 3d-utskrifter utförda.

De flesta traditionella tillverknings­metoder bygger på principen att börja med ett överdimensionerat råämne och sedan ta bort material som inte behövs. Detta gäller allt från stenhuggeri till svarvning eller fräsning. Med 3d-utskrift gör du tvärtom, du börjar med ingenting och lägger i stället till exakt just det material som behövs, exakt där det behövs. Principen brukar kallas additiv tillverkning, att bygga genom att lägga till. En fördel med det här är att det blir materialsnålt. En annan fördel är att du kan skapa former som inte går att uppnå med traditionella metoder. Du behöver inte fundera på släppvinklar som när du gjuter eller att ett verktyg som en borr eller en fräs ska kunna komma åt att bearbeta.

Du kan bygga ihåliga föremål i en enda operation, där du med traditionella metoder hade behövt bygga dem i flera delar och sedan sammanfoga dem. Du kan bygga komplexa former med mycket hög noggrannhet.



I och med att du inte har någon gjutform eller några anpassade specialverktyg så kan du mitt i en serie ändra eller justera utformningen utan att det innebär dyra omställningskostnader. Det är inte ens dyrt att bygga en serie med föremål där varje exemplar är unikt. När du har startat bygget av en eller rent av flera komplicerade modeller är det bara att låta maskinen arbeta själv.

Det finns en mängd olika tekniker för additiv tillverkning i alla möjliga olika material. Ett exempel är sla, stereolitografi, där du härdar en epoxivätska med hjälp av laser. Ett annat exempel är sls, selektiv lasersintring, där du med laser skapar detaljer ur ett polyamidpulver.

Ett svenskt företag, Arcam, har en teknik de kallar ebm, electron beam melting, där en elektronstråle smälter metallpulver med mycket hög precision. De bygger bland annat ortopediska implantat, unikt utformade för en viss patient med utgångspunkt från en ct-skanning av patientens benstomme.

Det finns alltså ett stort antal olika tekniker för att bygga upp föremål i 3d. Här tar vi upp tre tekniker: fdm från Stratasys, polyjet från Objet och gipsbygge från Z Corporation. De här teknikerna har det gemensamt att du kan använda dem i vanlig kontorsmiljö och att maskinerna inte är speciellt dyra. De billigaste kostar bara lite drygt 100 000 kronor.

Dessa tre tekniker använder också någon form av stödmaterial – utöver byggmaterialet – som måste tas bort efter utskrift. Det som skiljer dem åt är materialen som används men också hur materialet formas och placeras där det ska vara. De ger också lite olika ytfinish och olika möjligheter till färgning.