"Det är okej att sakna talang, så länge du inte är lat"

Per är CAP&Design-medarbetare tillika kommunikationskonsult och copywriter på One Man Show. Du når honom på per.torberger@onemanshow.se

Gladwells resonemang bygger på forskning av svensken Anders Ericsson, professor i psykologi, som undersökt vad som skiljer de bästa, de näst bästa och de sämsta musikstudenterna vid Berlins musikakademi. Resultatet förvånar: den enda verkliga skillnaden är hur mycket tid de spenderat på att öva sitt instrument. De som är sämst, musiklärarämnena, har cirka 4 000 timmars övning bakom sig. De näst bästa, orkesterämnena, har cirka 8 000. De bästa – ämnade för en solistkarriär – har 10 000 timmars övning i kroppen. Det motsvarar 40 timmars övning i veckan, året om, i fem år. Eller 20 timmar i veckan i 10 år.

Gladwell visar hur detta inte bara gäller för musikstudenter: han pekar också på till exempel Beatles, Bill Gates, Bill Joy och andra mycket framgångsrika personer som övat, övat och övat sig till sin framgång. Centralt är också att alla han berättar om, har hunnit öva sina timmar före den tidiga 20-årsåldern – en viktig faktor för att kunna njuta frukterna fullt ut.

Gladwell tar inga exempel från kommunikationsbranschen, men det är lätt att hitta tecken att det gäller där också. Många duktiga designer har börjat träna tidigt. Typsnittstecknaren Cyrus Highsmith fick till exempel intresset med modersmjölken, svenske designern Igor Kazakov började konstskola i tolvårsåldern.

Men du måste inte börja så tidigt. Det bevisar David Droga, underbarnet som blev creative director vid 22 års ålder. Då hade han jobbat som copywriter i cirka tre år: han kom in i reklamvärlden som 18-åring, men då som postkille på en byrå.

Hur gick det till? Som alltid: blod, svett och en sjuhelsikes beslutsamhet. Droga skapade en rutin för sitt arbete, som bland annat innebar att han bodde på byrån tre dygn i veckan: den mesta av tiden de andra dagarna i veckan ägnades också åt jobbet.”Vad jag förlorade var mitt sociala umgänge”, sa han när jag intervjuade honom för ett år sedan.

Den hårda insatsen lönade sig: idag är han en av världens mest respekterade kreatörer.

Men 18–19 är fortfarande ungt: är vi som kommit senare in i branschen, eller inte jobbat dygnet runt, dömda att vandra i skuggan av giganter genom hela vårt liv?

Nej, absolut inte. Själv hittar jag förebilder i personer som Jan Cederqvist och Leo Burnett, som båda började sent (Burnett var 37, har jag för mig, och han grundade ändå en global framgångsbyrå).

Själv inser jag också att jag omedvetet tränat på det jag i dag är bra på redan från unga år. Om du också har börjat sent, eller intresserat dig för mycket, innan du nu landat: håll ut. Gör som jag, titta bakåt: kanske finns det en tydlig stig genom ditt liv också, bara att den slingrar så att du inte riktigt sett den hela tiden?

Lägger du, som jag, i en extra växel och använder din erfarenhet, ses vi kanske på de där åtråvärda tinnarna någon gång i framtiden. Om de inte redan är fulla av 22-åriga slitvargar.

PS. Jobb ger övning, det är sant. Men ibland behövs också fritt skapande. Som hjälp har jag skrivit en liten övningsbrief. Gör den om du tycker det är kul – och låt det ta tid!