Vi träffas på ett litet café i östra London. Med rysk brytning talar Yulia Brodskaya blygt och opretentiöst om sin stora passion – papper. Det märks på hennes person att hon tar stor hänsyn till detaljer, hon kommenterar direkt när jag räcker henne ett nummer av CAP&Design,

– Jag gillar pappret!

Efter att ha beställt en liten varm choklad börjar Yulia sprida ut sina medhavda pappersillustrationer över bordet. Monterade på skumkartong i A3 finns små, intensivt detaljrika typografiska mönster skapade av pappersremsor i regnbågens alla fäger. Jag blir lite orolig när hon staplar dem ovanpå varandra, men pappret är stadigt och osynligt fastlimmat.

Det är fantastiskt att bevittna originalen i verkligheten, efter att ha sett dem pub­licerade i Guardian G2 paper, på omslaget av New Scientist och överallt på illustrationsbloggar.

– Det tog ungefär fem dagar att tillverka var och en av illustrationerna, berättar hon om uppdraget för G2, en kulturell bilaga i den brittiska dagstidningen Guardian.



Är du själv involverad i fotograferingen och ljussättningen av illustrationerna, eller skickar du iväg dem till ett reprohus?

– Jag har ingen studio än och arbetar hemifrån, så Guardian skickade en fotograf hem till mig för att ta bilderna. Det tog två timmar att få ljussättningen rätt. Jag litade på fotografen, men i slutändan var det mitt ansvar att jag var nöjd med ljussättning och vinkel.

Hur började du arbeta med den här papperstekniken?

– Jag höll på med material för att marknadsföra mig själv, och jag ville illustrera mitt namn typografiskt. Jag jobbade med olika varianter av digitalt och handritat, men gillade inget av det. Jag ville ha något  iögonfallande och annorlunda. Det var då jag återupptäckte den gamla traditionella tekniken »quilling«.



Quilling är att rulla pappersremsor i spiraler och limma fast dem på en platt yta för att skapa dekorativa mönster. Tekniken har en mycket hemmafruaktig bakgrund.

– Ett ganska mossigt hantverk, som andvänds på julkort och liknande, inte så spännande. Men jag testade att bokstavera mitt namn, vilket såg intressant och nytt ut. Och därifrån började jag experimentera med färgtoner och vikt papper.



Så det är en gammal hantverksteknik som gör dina illustrationer så speciella?

– Jag har aldrig fått undervisning i ämnet och har aldrig använt speciella verktyg, ett så kallat »quilling-kit«, som du kan köpa i hantverksbutiker. Jag visste inte ens att det jag gjorde hette quilling. Efter Guardianjobbet fick jag massor av mejl som nämnde quilling, och det var så jag upptäckte vad det hette.

Jag vill flytta tekniken så långt från hantverk som möjligt. I stället för blommor och fåniga ringlar fokuserar jag på typografi. Jag använder pappersremsorna som grafiska element för att »rita« med pappret. Och jag experimenterar alltid med ljussättning eftersom fotografi spelar en avgörande roll i formgivning.



Yulia hämtar sin inspiration från olika typer av papper. Hon berättar entusiastiskt om sin papperssamling, ett arkiv bestående av pappersprover beskurna i encentimetersremsor, arrangerade efter färg.
Hennes typografiska förebilder är Si Scott och Marian Bantjes. Och jag ser tydliga likheter med Scotts hårstråtunna spiraler kombinerade med fet Helvetica och Bantjes tvångsmässigt noggrant handritade ornament och skrivstil.

– Jag föredrar tung och fet typografi, så att jag kan få in så mycket detaljer i papper som möjligt. Kursiver och skrivstil begränsar mitt arbete.

En annan inspirationskälla är illustrationsbloggen Ffffound.

– Jag kollar alltid där för inspiration, och jag blev förvånad när jag såg mina egna illustrationer där.



Hennes arbete syns synnerligen överallt på webben, vilket Yulia använt till sin fördel.

– Eftersom pappersbaserad illustration är en ny teknik, behöver jag inte marknadsföra mig själv för tillfället. Mina verk syns på så många bloggar, och jag får många uppdrag efter Guardianjobbet.

Yulia lyckas låta självsäker och anspråkslös på en och samma gång.

– Men när jag får tid mellan pappersuppdragen vill jag kombinera dem med illustration med tunna 0,3-pennor. Nu vill alla bara ha papper, påpekar hon något missnöjt.

Föredrar du analogt eller digitalt?

– Jag tror att folk är trötta på den digitala looken. Numera måste du vara otroligt skicklig, annars är det meningslöst. Det är en anledning till att jag jobbar analogt, jag är inte så inne i det digitala. Jag gör givetvis grundläggande retuschering av mina bilder när jag själv fotograferar dem, men annars är jag inte så förtjust i att jobba digitalt.



Yulia flyttade till London 2004 för att studera MA Graphic Communication på Hartfordshire University. Hon talar inte särskilt högt om grafisk form i Ryssland.

– Ryska konstskolor är mycket traditionella, till exempel fick vi lära oss måleri på designutbildningen.

Hon går till och med så långt som att kalla sin utbildning i Moskva värdelös.

– Det är klart att det finns bra formgivning i Ryssland, men mestadels är det skräp.

Då talar hon mer varmhjärtat om sin nuvarande hemstad.

– Därför ville jag till London, för att studera. När du ser dig omkring i London finns det massvis med grafisk form, affischer, klistermärken och skyltar. Kör jag bil i Moskva, Yulia gestikulerar som en bilförare, skäms jag över formgivningen.



Men i slutändan gav den stränga och gammaldags konstutbildningen henne öga för detaljer, för att inte säga tålamod, att skapa intensivt detaljrika pappersillustrationer. Och det är kanske därför Yulias illustrationer är så populära, Londonkids skulle aldrig ha uthållighet att sömlöst limma fast perfekta pappersspiraler i minutiöst uttänkta mönster.  Och det tycks inte vara brist på uppdrag i papper för Yulia i framtiden.

– Tydligen finns det en efterfrågan, säger hon.