Så fick LO sitt nya typsnitt

   
Göran Söderström                          Örjan Nordling

»Enighet, jemlikhet«. Så står det på Stockholms träarbetareförenings fana. Den är svensk arbetarrörelses allra första röda fana och den vajade första gången år 1883. Det är till den som Örjan Nordling, creative director på Pangea design, gick när han skulle börja skissa på eget typsnitt åt LO, ett typsnitt som också har fått namnet Enighet. Fanan hittade han i en bok på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek vid Norra bantorget i Stockholm. Örjan Nordling berättar att när det hade målats en ny fana, då hade de lokala fackföreningarna fest.
– På den tiden var det här med fanan en stor sak, säger han när vi ses på Pangea designs kontor i KF-huset vid Slussen i Stockholm, en byggnad som skapades av en annan gren av den svenska arbetarrörelsen, nämligen kooperationen som lät uppföra huset år 1936.Örjan Nordling förklarar att fanorna i arbetarrörelsens barndom lika ofta målades av en medlem som av en professionell målare. I fallet med träarbetareföreningens fana är upphovsmannen okänd, men den bladguldsmålade typografin äger en karaktär som talar rakt genom historien, till såväl 2000-talets typografiska landskap som den fackliga terräng där ord som »kollektiv« och »vi« inte får adrenalinet att pumpa på samma sätt som »individ« och »jag«.
– Det finns mycket modernitet i bokstäverna. Se till exempel på örat i bokstaven »g«, säger Örjan Nordling och förklarar att samma kombination av tradition och modernitet som han ser i »g«:et från år 1883, gäller det för LO att upprätthålla år 2008.

Att Pangea design arbetar med LO är ingen slump. Design­byrån har hittills under sin elvaåriga historia varit ovanligt samhällstillvänd, om man kan säga så. Bland uppdragsgivarna finns fackförbundet Saco, Stockholms universitet, Storstockholms lokaltrafik och Post- och telestyrelsen. Om företagets ena ben står bland organisations- och myndighetssverige står det andra fast förankrat i typografin. Från Pangea design har det levererats typsnitt till såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet och nyligen skapade man Berling Nova Sans, en sanserif som bygger på Karl-Erik Forsbergs ursvenska antikva, Berling.

Tillsammans med tyska Erik Spiekermanns Meta var antikva-Berling också det typsnitt som Pangea design valde som hustypsnitt, redan när designbyrån tog hand om LO:s grafiska profil år 2003. I samband med det tog LO internt fram en rad kärnvärden för sin kommunikation: Engagerad, kunnig, lyhörd, pålitlig och solidarisk är vad också Enighet ska uttrycka.
Redan 2003 presenterade Pangea design en första version av typsnittet som bland annat användes i den lätt justerade LO-logotypen, men det blev aldrig en font som man kan installera i datorn. I stället levererades bokstäverna som en rad Illustrator-filer som LO:s formgivare själva kunde sätta ihop till ord.

Men i början av 2007 bestämde sig LO för att ändå satsa på ett komplett eget typsnitt. Då hade Pangea design just värvat Göran Söderström, som de senaste åren har gjort sig ett namn inom typografikretsar genom sin sajt Autodidakt.se.
Örjan Nordling bildade en projektgrupp tillsammans med Göran Söderström som typsnittsutvecklare och byråns andra typsnittsdesigner Fredrik Andersson där de grunder som tagits fram skulle utvecklas till en fullödig Opentype-font. Redan i den första vändan år 2003 hade serifferna skalats av från inspirationskällorna bland LO-fanor och andra sena 1800-talssnitt.
– Vi ville att det skulle vara ett modernt typsnitt och då passar en sanserif alltid bra, säger Örjan Nordling, som helst av allt skulle ha gjort en hel familj.
Han visar till och med upp ett ark med skisser på fyra typsnitt med namnen Solidaritet, Frihet, Jemlikhet och Enhet, med både sanserifer och seriffer. 


Inspiration

Stockholms träarbetareförenings fana från 1883 inspirerade till Enighet. Foto från Arbetarrörelsens arkivs samlingar.


Inspiration har också hämtats från sekelskiftsböcker som Hermes grotesk, här i ett stilprov från det tyska stilgjuteriet Woellmers.


Dansken Knud V Engelhardts typsnitt från samma tid har också inspirerat.


Skisser

Bokstäverna på fanan kalkerades och Örjan Nordling började stilisera den handskrivna formen år 2003.


Skisser på siffror i Enighet från år 2007.


Färdigt typsnitt

Till LO-kongressen 2008 sjösattes Enighet slutgiltligt. Foto Gaute Hanssen/Hemma.

Den kedja som arbetet med Enighet har följt börjar vid Örjan Nordlings bord där han i princip tecknade färdigt bokstavsformerna för hand, med hjälp av lager på lager med transparent skisspapper. Skisserna läste han sedan in och renritade i Adobe Illustrator, varpå Göran Söderström importerade dem till Fontlab, det program där själva typsnittsfilen, fonten, skapas. Örjan Nordling är dock noga med att påpeka att det går lika bra att hoppa över Illustrator-ledet och läsa in eller bygga bokstäverna direkt i Fontlab. Det är helt enkelt en fråga om vana och smak.

Även om alla grundbokstäver fanns när Göran Söderström kom in i bilden var det en hel del arbete kvar.
Det gällde att rita siffror – både gemena och versala – och förse typsnittet med centraleuropeiska tecken och kapitäler. Även LO:s logotyp, som har följt med relativt oförändrad sedan 1938, och de »hakar« som har en central roll i den grafiska profilen från 2003, byggdes in i typsnittet.
– I stället för nio Illustrator-filer att hålla reda på är det bara att hämta in haken eller logotypen direkt från typsnittet, konstaterar Göran Söderström innan han påpekar vikten av att få till typsnittets grundmått och proportioner på ett tidigt stadium.
– Det första jag gör är ett versalt »I«. Har du gjort det har du i princip alla staplar och rundheten på hörnen. Sedan gör jag gemena »l« och ett versalt och ett gement »O«. Då har du i princip alla grundformer och bra underlag för alla andra bokstäver.
Han påpekar att det är viktigt att tidigt sätta måtten på uppstaplar och underhäng, liksom »alignment zones« eller linjeringszoner. Det sistnämnda är det utrymme som en bokstav kan variera i höjd. För att alla bokstäver ska kännas lika höga är till exempel ett »O« ofta aningen högre än ett »X« eller ett »M«. Dessutom är de gemena uppstaplarna aningen högre än versalernas X-höjd.

Förutom att skapa alla de tecken som saknades har mycket av Göran Söderströms arbete gått åt till de finjusteringar som hör till varje typsnittsmakares vardag.
– Hålen, de vita utrymmena i bokstäver, spelar en stor roll, säger han och konstaterar att det ofta handlar om detaljer som ett vanligt öga kanske inte ser, men som en läsare märker genom att typsnittet upplevs som disharmoniskt och svårläst.
I den här fasen är det även en rad detaljer som diskuteras fram och tillbaka, till exempel den karaktäristiska svansen på versala »Q«. En liknande form återfinns i »R«, men inte i »K« vilket kanske hade varit mer konsekvent. Men enligt Örjan Nordling gäller det att inte tolka det typografiska budordet att ett konsekvent typsnitt är ett bra typsnitt alltför dogmatiskt.
– Ibland gör man det felet att allt ska vara väldigt uniformt. Ett typsnitt är inte ett designprogram. Alla tecken måste passa ihop i sin kontur, men de har väldigt olika skelett. Lövverket måste kännas igen, säger han.

Göran Söderström tar bokstavsserien »bdpq« som exempel.
– De är ganska lika. När man bara tittar på dem kan man tänka sig att det bara är att vända på bokstäverna, men det är inte alls så, säger han och berättar att det faktiskt var en formgivare som råkade vända på tecknen i Enighet innan typsnittet fanns som font utan bara som Illustrator-filer.
– Det såg inte klokt ut, konstaterar han.
Om man ska placera Enighet i sin samtid är det just mängden tecken som det har gemensamt med många av de typsnitt som produceras i dag, men kanske också sin öppna form och sin lätt organiska lekfullhet. Trots sina mer än sekelgamla inspirationskällor känns Enighet ändå väldigt modernt.
– Det blir automatiskt något slags nutid, eftersom vi gör det här och nu, säger Göran Söderström.
– Det finns inget typsnitt som har precis den här looken, säger Örjan Nordling som hellre än att hänvisa till nutida referenser talar om sin vurm för gamla stilprov.
Han påpekar att han just nu är ganska influerad av förra sekelskiftet – mer tyskt än engelskt – och när han mejlar inspirationsbilder några dagar efter intervjun slinker linjären Hermes grotesk från det tyska stilgjuteriet Woellmers med. Det gör även ett stilprov från den danska typografen Knud V Engelhardt med kommentaren: »Hans breda, men optiskt tillrättalagda bokstavsformer äger en egen, unik och mjuk känsla.«
– Det tyska är mer organiskt vid den här tiden, säger Örjan Nordling och påpekar att vi i Sverige har ett inhemskt bokstavsarv som ofta glöms bort.
– Inte minst i sådana här fanor, säger han och pekar på boken med arbetarrörelsens samlade fanor som ligger på bordet framför oss.



Klicka på bilden för att se den i större format.


Att typografin utvecklades mot friare former under det sena 1800-talet förklarar Örjan Nordling med pantografen som uppfanns vid den tiden, ett verktyg som gjorde det möjligt att förminska stora former till små trycktyper med enorm precision.
Därifrån är det frestande att dra parallellen till de möjligheter som dagens program ger typsnittsdesignern, genom både exempelvis Fontlab och Opentype-teknikens utveckling.
Genom Opentype har Pangea design mycket riktigt kunnat skapa en rad valmöjligheter för den som använder typsnittet. Till exempel finns alternativa »A« och »E«, och gemena »g« med såväl öppet som slutet underhäng.
– Det slutna »g« är väldigt identitetsskapande medan det öppna »g« fungerar bra i enklare texter, säger Örjan Nordling.

Precis som Stockholms träarbetareförening skapade identitet och enighet med hjälp av formen på svensk arbetarerörelses allra första röda fana, kan det nya typsnittet fungera enande på 2000-talets föränderliga arbetsmarknad.
– Jag tror att Enighet skapar en sorts gemenskap internt hos LO, säger Göran Söderström:
– »Vi har ett eget typsnitt! Det här får bara vi använda!« Det är en skön grej.


Testa skarpt är kundens tips

Marja Koivisto har varit samordnare för LO:s kommunikation under arbetet med Enighet.

Varför behöver LO ett nytt typsnitt?
– LO behövde se över sin varumärkesplattform och sin grafiska profil. Det här var 2002–2004. Inför arbetet med den grafiska profilen hade vi en tävling där Pangea design vann jobbet. Under utforskningsarbetet föreslog Örjan Nordling att vi skulle lyfta fram den fackliga idéns historiska rötter och förstärka vårt uttryck genom att anknyta till ett typsnitt hämtat från vår allra första fackliga fana. Sedan var det en lång process inom LO, eftersom det här är en stor satsning.

Vilken funktion fyller typsnittet?
– Vi använder det sparsamt för att inte devalvera det. Det syns i kampanjer och annonser, på kongresser och som avsändare ihop med logotypen.

Vad är svårast med att beställa ett typsnitt?
– Det svåraste är att se om det är värt priset. Men för ett stort företag eller en stor organisation är det nästan alltid värt sitt pris, eftersom du får en så stark och unik igenkänning. Sedan finns det en massa småproblem på vägen för att få det funktionellt, så att man inte ska behöva knipa rubriker manuellt och så vidare.

Vad hade ni för synpunkter under arbetet?
– LO:s inhouse-formgivare Kim Sundström satt hos Pangea design två dagar i veckan under arbetets gång. Det var bra för LO eftersom det snabbade upp processen. Vi hamnade rätt från början. Om man har en inhouse-formgivare kan jag rekommendera en sådan överenskommelse; att formgivaren sitter parallellt och jobbar med typsnittet. På så vis får byrån synpunkter löpande. Sedan kan jag rekommendera att testa typsnittet skarpt i till exempel en kampanj för att se att det fungerar och får det genomslag man är ute efter.

• Läs mer - steg för steg: Så växte Enighet i Fontlab