Typografi är ett hantverk som använts sedan Gutenberg uppfann boktryckarkonsten. Enligt den senaste versionen av Encyclopedia Britannica handlar begreppet om att bestämma hur en tryckt sida ska se ut. Andra uppslagsverk, till exempel Collins English Dictionary från 2004, definierar typografi som »konstarten, hantverket eller processen som används för att skapa typsnitt och använda dem i tryck«.

Enligt dessa definitioner existerade inte typografi före mitten av 1400-talet, eftersom de är starkt kopplade till tryckkonsten. Det innebär också att bokstäver som skapats på en elektronisk skärm faller utanför definitionerna.

Men problemet med definitioner är naturligtvis att de inte är lika flexibla som de aktiviteter de ska definiera. Gerrit Noordzij, som varit lärare i många år vid Koninklijke Academie van Beeldende Kunsten i Haag, har lagt fram den mest användbara definitionen av typografi. Enligt honom är typografi »att skriva med bokstäver som redan är tillverkade«.

Till skillnad från uppslagsverkens definitioner undviker denna definition medvetet att koppla samman typografi med något specifikt medium, eftersom medier tenderar att förändras, samtidigt som kunskapsområdet fortsätter att utvecklas. Noordzijs definition innebär också en tydlig distinktion mellan typografi och kalligrafi, handskrift och graffiti, som också handlar om att skapa bokstavsformer, men inte innebär repeterbara system för att skapa text med dessa bokstäver.


Den digitala tekniken har skapat nya otroliga möjligheter som rör till begreppen. Om det centrala konceptet för typografi utgörs av repeterbara former, så finns det många designer som arbetar på sätt som utmanar detta koncept. Opentypetypsnitt kan inkludera slumpmässiga former, som kan simulera de skiftande formerna i handskrift, eller helt enkelt bestå av grupper av till synes helt osammanhängande former.

Under det senaste året har jag arbetat med dansare vid Nederlands Dans Theater i Haag och försökt ta fram ett verktyg som översätter text till koreografi. Användaren skriver in ett ord i ett program, sedan spelar programmet upp ordet som en oavbruten danssekvens där dansarens kropp intar olika positioner som kan kännas igen som bokstäver.


Är det typografi? Projekt som detta verkar inte bry sig speciellt mycket om saken, utan använder typografiska principer för att skapa fristående verk som överskrider gränser. Det verkar som om typografi i sig själv mognat till en ny kreativ konstart, där majoriteten typografer fortfarande arbetar enligt den historiska definitionen av begreppet, medan det samtidigt finns utrymme att tänja på yrkets gränser.

Inom andra områden kan den här typen av diskussioner ofta ses som ett tecken på nyuppväckt självinsikt. Författaren Milan Kundera menar att en nutida roman inte längre kan definieras som en fiktiv prosaberättelse, utan även kan inkludera andra aspekter av författaryrket som exempelvis poesi, noveller eller intervjuer. Kunderas böcker innehåller delar som är filosofiska, politiska och komiska men som ändå är självklara delar av samma roman. Kunderas definition av en roman handlar om förmågan att förena de olika delarna i en gemensam form.

På samma sätt kan en vidare definition av typografi, där den inte längre definieras av tekniken, utan där de utvecklas tillsammans, öppna för nya kreativa verksamheter.